Och jag glömmer bort att andas
Idag såg jag en person som en gång betytt väldigt mycket för mig.
Som en gång var nästan hela min värld, som jag aldrig trodde att jag skulle klara mig utan.
En person som nu passerar nästan oberört i ögonvrån.
Det fick mig att inse,
att
det går faktiskt över.
Allt som behövs är tid.
I morgon är det fredag. Det innebär fest för min del.
Det ska bli fint.
Som en gång var nästan hela min värld, som jag aldrig trodde att jag skulle klara mig utan.
En person som nu passerar nästan oberört i ögonvrån.
Det fick mig att inse,
att
det går faktiskt över.
Allt som behövs är tid.
I morgon är det fredag. Det innebär fest för min del.
Det ska bli fint.
Högklintsvägen 83 kommer alltid vara hemma för mig
Jag orkar inte leka vuxen längre.
Jag är inte vuxen.
Inte på långa vägar.
Så, ja. Jag kapitulerar. Jag flyttar hem.
Hem till högklint. Hem till ma och pa. Hem till tryggheten.
En etta på tjugo kvadrat med sovloft och fint kakel kanske är perfekt för mig någongång.
Men inte just nu.
(j-a-g-s-a-k-n-a-r-d-i-g)
och jag får bita mig i läppen och knyta båda händerna jättehårt
för att inte skriva tolv bokstäver, tre ord som jag inte får skriva längre
och jag lyssnar på samma låt om och om igen en hel kväll
och jag tänker bara på dig
fast jag inte borde.
för att inte skriva tolv bokstäver, tre ord som jag inte får skriva längre
och jag lyssnar på samma låt om och om igen en hel kväll
och jag tänker bara på dig
fast jag inte borde.
Jag vill inte tänka framåt, men är livrädd att fastna här
Det här är nog inte min tid på året.
Fan.
Hösten och vintern som skulle bli de bästa någonsin.
Yeah right.
Det är mitt eget fel, vad som hände med mitt hjärta
Det snöar ute.
Så får jag en chans att säga, allt det jag aldrig sagt
En vinterkall natt i november.
Snö som faller lätt mot fönsterrutan.
Jocke Berg som viskar ut sina känslor i mörket.
Du
och
jag.
Andedräktsnära.
Blåa ögon i mina.
- Vad tänker du på?
(På att jag är helt jävla kär i dig och att jag faktiskt inte klarar mig utan dig. Att jag älskar dig och att det har varit lika jävla mycket du sedan första gången vi sågs. Att du är alldeles för bra för att vara sann och att jag aldrig träffat någon som du. På att du känner mig bättre än många andra och förstår mig på ett sätt som bara du gör. På att jag faktiskt inte har känt mig så här trygg på två månader och tre dagar, som när du ligger där bara några centimeter bort. På att jag behöver dig och vill vara med dig. Agnes förihelvete, säg att du vill vara med honom. Att du inte vill vara med någon annan i hela jävla världen. Säg att ni faktiskt fixar det här. Att allt löser sig.)
- Inget speciellt.
men jag är för feg.
Strange day
Jag fattar inte vad det är med mig.
Gick till skolan som vanligt i morse, kände mig ovanligt pigg och utvilad. Första lektionen var idrott och vi hade teori och såg på film. Sen hänger jag inte alls med. Ena sekunden sitter jag och tittar på filmen, i nästa känner jag yrsel sprida sig i kroppen och jag reser mig för att gå ut. Då svartnar det för ögonen.
När jag vaknar igen ligger jag på golvet med några klasskompisar runt mig, gympa-lovisa är iväg och hämtar skolsystern och jag fattar ingenting. De babblar på om näringsbrist och jag förstår fortfarande ingenting.
Mamma hämtade mig sedan upp mig vid skolan och jag har sovit på soffan hela dagen. Jag känner mig matt och konstig. Vad håller min kropp på med?!
Allt jag vill är att sova.
Gick till skolan som vanligt i morse, kände mig ovanligt pigg och utvilad. Första lektionen var idrott och vi hade teori och såg på film. Sen hänger jag inte alls med. Ena sekunden sitter jag och tittar på filmen, i nästa känner jag yrsel sprida sig i kroppen och jag reser mig för att gå ut. Då svartnar det för ögonen.
När jag vaknar igen ligger jag på golvet med några klasskompisar runt mig, gympa-lovisa är iväg och hämtar skolsystern och jag fattar ingenting. De babblar på om näringsbrist och jag förstår fortfarande ingenting.
Mamma hämtade mig sedan upp mig vid skolan och jag har sovit på soffan hela dagen. Jag känner mig matt och konstig. Vad håller min kropp på med?!
Allt jag vill är att sova.
Eldkvarn
Idag lyssnar jag på Fulla för kärlekens skull med Eldkvarn och får flashbacks från turkiet. Att sitta nyduchad inlindad i ett badlakan på balkongen. Att det är över 25 grader varm fast solen har gått ner för länge sen och i kareokebaren nedanför skrålar fulla svenskar och finnar med i dåliga shlagerhits som aldrig någonsin varit bra. Och att vi lyssnar på Eldkvarn.
Det var fint.
Nu vill jag mest ha sommar igen.
(Allt känns lite lättare då)
Det var fint.
Nu vill jag mest ha sommar igen.
(Allt känns lite lättare då)
Winnerbäck kan han
men innan morgonen kommer
vill jag lämna några varma rader
kanske möter vi en vår igen
jag ångrar inga steg vid din sida.
vill jag lämna några varma rader
kanske möter vi en vår igen
jag ångrar inga steg vid din sida.
People are like songs, it's true
Ikväll:
Dansbandskampen
Karamellkungen
Sitta uppkrupen i en vit soffa med duntäcke i ett alldeles för kallt hus.
En helt okej kväll ändå.
Karamellkungen kan rädda vilken dålig kväll som helst.
Dansbandskampen
Karamellkungen
Sitta uppkrupen i en vit soffa med duntäcke i ett alldeles för kallt hus.
En helt okej kväll ändå.
Karamellkungen kan rädda vilken dålig kväll som helst.
I don't want to go home alone, not tonight
Det har gått 46 dagar.
Fyrtiosex dagar.
Det är fortfarande lika jävla mycket du.
Mest hela tiden.
Ibland så.
Jag är hemma på Högklint ikväll.
Det är skönt.
Jag har ont i huvudet.
Men mest har nog ändå ont i hjärtat.
One of these nights, I guess.
Och just nu orkar jag inte.
Det är skönt.
Jag har ont i huvudet.
Men mest har nog ändå ont i hjärtat.
One of these nights, I guess.
Och just nu orkar jag inte.
I don't sleep well at all
Alla dansar och jag tänker "är du också själv?"
"Vart är du ikväll?"
Okej.
Ikväll orkar jag inte vara positiv och skratta bort allting och säga att det är okej.
DET ÄR INTE OKEJ. Det är faktiskt jävligt o-okej. Egentligen så o-okej det möjligen kan bli.
Jag vet bara inte hur jag ska hantera allting. Vad man tar sig till när allting bara stavas k-a-o-s och det fortfarande är lika jävla mycket dududu som det varit sen den 5e augusti 2007. Vad man gör när inte längre saker och ting är som de brukade och när man inte längre har någon hand att hålla.
Ikväll går Håkans "kärlek är ett brev skickat tusen gånger" på repeat som så många kvällar förr och jag kan inte låta bli att känna en sting av hopplöshet.
Helst av allt skulle jag vilja spola fram tiden sisådär två månader. Förhoppningsvis gör saker och ting inte lika jävla ont då. Inte längre sådär hej-jag-gråter-så-fort-jag-hör-en-sorglig-låt-ont.
Fast.. Om jag ska vara helt ärlig så hade gärna tiden fått spolats tillbaka dedär två månaderna istället (eller nej förresten, vi säger tre). Då när saker och ting ännu var som det skulle vara. När allt var oförstörbart och kanske lite för bra för att vara sant.
Ikväll är jag nog lite för sentimental för mitt eget bästa och dethär inlägget blev nog aningens privat. Jag kände bara att jag behövde skriva av mig. Egentligen rör väl detta bara en person. Och jag är ganska säker på att den vet om det.
Okej.
Ikväll orkar jag inte vara positiv och skratta bort allting och säga att det är okej.
DET ÄR INTE OKEJ. Det är faktiskt jävligt o-okej. Egentligen så o-okej det möjligen kan bli.
Jag vet bara inte hur jag ska hantera allting. Vad man tar sig till när allting bara stavas k-a-o-s och det fortfarande är lika jävla mycket dududu som det varit sen den 5e augusti 2007. Vad man gör när inte längre saker och ting är som de brukade och när man inte längre har någon hand att hålla.
Ikväll går Håkans "kärlek är ett brev skickat tusen gånger" på repeat som så många kvällar förr och jag kan inte låta bli att känna en sting av hopplöshet.
Helst av allt skulle jag vilja spola fram tiden sisådär två månader. Förhoppningsvis gör saker och ting inte lika jävla ont då. Inte längre sådär hej-jag-gråter-så-fort-jag-hör-en-sorglig-låt-ont.
Fast.. Om jag ska vara helt ärlig så hade gärna tiden fått spolats tillbaka dedär två månaderna istället (eller nej förresten, vi säger tre). Då när saker och ting ännu var som det skulle vara. När allt var oförstörbart och kanske lite för bra för att vara sant.
Ikväll är jag nog lite för sentimental för mitt eget bästa och dethär inlägget blev nog aningens privat. Jag kände bara att jag behövde skriva av mig. Egentligen rör väl detta bara en person. Och jag är ganska säker på att den vet om det.
Det är höst igen.
Det är gult, orange och rött på alla träden och det är sådär lagom kallt ute men ändå så det blir sån där köldimma när man andas.
Jag tycker om hösten.
(Fast egentligen ska man nog helst vara två.)
Turkey, here we come.
Okej. Saker och ting är mest förvirrande och jag hänger inte med alls.
Kan inte förstå. Vill inte förstå.
I morgon sticker jag, Felicia och Filiz iallafall till Turkiet och Alanya. Det ska bli skönt att komma bort. Komma iväg från allt som stavas kaos och ovisshet.
En vecka full av sol, bad och fest är nog vad vi alla behöver.
Vi hörs om en vecka.
Kan inte förstå. Vill inte förstå.
I morgon sticker jag, Felicia och Filiz iallafall till Turkiet och Alanya. Det ska bli skönt att komma bort. Komma iväg från allt som stavas kaos och ovisshet.
En vecka full av sol, bad och fest är nog vad vi alla behöver.
Vi hörs om en vecka.
Ikväll.
Nu har jag flyttat.
Jag är hemma över helgen och låter mig tas hand om av ma och pa. Väldigt välbehövligt.
På torsdagkväll får jag finbesök från ronneby, det ska bli fint.
Nu ska jag se på film och äta glass.
Ciao.
Always you.
Första skolveckan är avklarad och på något vänster så överlevde man visst. (Okejdå, två riktiga lektioner på fyra dagar så jag vet inte riktigt om det är tillåtet att kalla det skolvecka, men wtf).
Det är kul att vara tillbaka. Att träffa alla som man inte har träffat på hela sommaren och att få lite rutin på allting igen. Jag gillar det.
Något annat som jag gillar är min sovmorgon till 12:45 i morgon. Det uppskattas verkligen.
Ikväll lyssnar jag på Sophie Zellmani och packar ihop mitt rum. Om precis en vecka flyttar jag. Det känns lite vemodigt, men mest väldigt bra. Mamma och pappa har nog börjat oroa sig inför flytten och säger gång på gång att jag faktiskt är välkommen hem precis när jag vill och att jag måste komma hem hit och äta lite klok mat då och då. De har även försäkrat mig om att de inte ska göra om mitt rum till ett gym (som i typ alla filmer när barnen flyttar hemifrån). Det känns tryggt att veta.
På torsdagkväll bär det för andra gången den här månaden av till huvudstaden. Denna gången är stadsfestivalen Popaganda vårat mål där vi ska se massvis av bra band och ha allmänt kul. Det kommer nog bli hur bra som helst.
Det är kul att vara tillbaka. Att träffa alla som man inte har träffat på hela sommaren och att få lite rutin på allting igen. Jag gillar det.
Något annat som jag gillar är min sovmorgon till 12:45 i morgon. Det uppskattas verkligen.
Ikväll lyssnar jag på Sophie Zellmani och packar ihop mitt rum. Om precis en vecka flyttar jag. Det känns lite vemodigt, men mest väldigt bra. Mamma och pappa har nog börjat oroa sig inför flytten och säger gång på gång att jag faktiskt är välkommen hem precis när jag vill och att jag måste komma hem hit och äta lite klok mat då och då. De har även försäkrat mig om att de inte ska göra om mitt rum till ett gym (som i typ alla filmer när barnen flyttar hemifrån). Det känns tryggt att veta.
På torsdagkväll bär det för andra gången den här månaden av till huvudstaden. Denna gången är stadsfestivalen Popaganda vårat mål där vi ska se massvis av bra band och ha allmänt kul. Det kommer nog bli hur bra som helst.
Ge mig höst, tack?
Det är den 17:e augusti och om jag ska vara ärlig tror jag att sommaren är officiellt slut. Inte mig emot, jag ser faktiskt för första gången i mitt liv fram emot hösten. Ser fram emot mysiga te-fikor inlindad i filtar och promenader i regnet.
Nä, jag tror faktiskt att hösten '08 blir ganska fin sådär.
Och om ganska precis två veckor flyttar jag. Det känns mer än bra. Samtidigt skulle jag ljuga om jag sa att jag inte var lite rädd. Jag är egentligen livrädd.
Men mest känns det jävligt bra.
Nä, jag tror faktiskt att hösten '08 blir ganska fin sådär.
Och om ganska precis två veckor flyttar jag. Det känns mer än bra. Samtidigt skulle jag ljuga om jag sa att jag inte var lite rädd. Jag är egentligen livrädd.
Men mest känns det jävligt bra.
Det tar emot att säga det, men jag saknar dig.
Jag saknar dig.
Och jag saknar när du drar mig intill dig och säger att jag bara är dindindin. När jag är morgontrött och grinig och du på något underligt sätt ändå lyckas få mig att le. När vi ligger i våran bruna (gröna) soffa en hel dag och kollar på dåliga tv-filmer bara för att vi är för lata för att orka hitta på något annat. När du kittlar mig så mycket att jag får panik och slår omkring mig. När jag drar med mina fingrar genom ditt hår och sätter det bakom öronen, även fast jag vet att du hatar det. När vi vaknar samtidigt mitt i natten och du berättar i sömnen om någon underlig dröm du haft. När jag somnar med dina andetag näranära och din arm runt mig.
Det har gått två jävla dagar, och jag saknar dig.
Mest av allt saknar jag tryggheten du gav mig.
Jag vet faktiskt inte om jag jag skulle klara mig utan dig.
Okej, nu blev det här nog alldeles för personligt och depp. Men ibland blir det så.
Detta rör trots allt bara en person, och jag tror att den vet om det själv.
Och jag saknar när du drar mig intill dig och säger att jag bara är dindindin. När jag är morgontrött och grinig och du på något underligt sätt ändå lyckas få mig att le. När vi ligger i våran bruna (gröna) soffa en hel dag och kollar på dåliga tv-filmer bara för att vi är för lata för att orka hitta på något annat. När du kittlar mig så mycket att jag får panik och slår omkring mig. När jag drar med mina fingrar genom ditt hår och sätter det bakom öronen, även fast jag vet att du hatar det. När vi vaknar samtidigt mitt i natten och du berättar i sömnen om någon underlig dröm du haft. När jag somnar med dina andetag näranära och din arm runt mig.
Det har gått två jävla dagar, och jag saknar dig.
Mest av allt saknar jag tryggheten du gav mig.
Jag vet faktiskt inte om jag jag skulle klara mig utan dig.
Okej, nu blev det här nog alldeles för personligt och depp. Men ibland blir det så.
Detta rör trots allt bara en person, och jag tror att den vet om det själv.