Stan har feber ikväll

2007. Tvåtusensju. Tjugohundrasju. Oj, vilket år! Vart ska jag börja?

Kommer aldrig glömma hur jag tillbringade de första timmarna på det nya året. På en kall toalett nere i hamnen tillsammans med Ninnie i väntan på att få tag i en taxi. I FYRA JÄVLA timmar satt vi där. När jag satt där och skakade av kyla klockan 03:00 natten till den första januari hade jag aldrig ens kunna drömma om att det här året skulle bli så jävla bra. Kanske rentav blev det bästa året hitills? Kanske sånt man säger varje år, men just nu känns det verkligen som just 2007 var ett speciellt år.

Varför kommer jag nästan aldrig ihåg något från just våren? Kanske för att våren i år mest var en enda lång väntan på att sommaren skulle börja. Nånstans där på vägen tappade jag en väldigt betydelsefull vän också. Men nånstans förstod vi nog båda att 9 års vänskap inte är något man bara kan lämna bakom sig. Och fastän det aldrig blir som förrut så betyder det mycket att vi allafall kan träffas ibland och att jag iallafall får vara en pytteliten del av ditt liv.
Sen kom maj, när senvåren var som bäst och blommarna hade slagit ut och det luktade gott och luften blev varmare och varmare och kvällarna finare och finare. Då när vi fortfarande hade hela sommaren framför oss. Då Hällarna blev vårat nya favoritställe och hela skejtarligan tågade in i våra liv. Sammanhållningen i klassen blev allt bättre och bättre. Så jävla ironiskt egentligen, att sammanhållningen var som bäst samma dag som vi slutade innan sommaren för att aldrig gå i samma klass igen. Men det är nog sånt som hör till.

Sommaren började och ingen var nog lyckligare än jag för det. Redan några dagar in på lovet åkte jag till frankrike. Det var verkligen en upplevelse. Men ska jag vara ärlig så hade jag nog hellre åkt till Peace and Love med Felicia och co. (Men i sommar kör vi! Yeah!) När jag kom hem igen var det jobb på Kneppbyn för hela slanten som gällde. Jag fattar inte riktigt att jag hann med så mycket annat, men det gjorde jag ju visst. Det var jobba fram till 18:00, cykla hem och duscha, cykla in till strandpromenaden/hällarna/någon och umgås med folket, cykla hem på småtimmarna för att hinna sova alldeles för några timmar innan jobbet började.
Jag älskade det.
Dessvärre så hanns det inte med allt för många strandbesök. Men de få lediga dagarna som vädret tillät så var det Sandviken eller Tofta som gällde.
Sommaren 2007 var verkligen helt fantastisk. På alla sätt. Jag tror samtidigt att jag aldrig varit så förvirrad som just då. Aldrig förr har så mycket känslor trängts i mig på samma gång. Jag har nog varit ganska naiv och trott lite för mycket. Men det får man göra ibland.
Den 5:e Augusti kom Ronneby till gotland och saker jag ett bra tag försökt förneka och förtränga blev helt plötsligt så uppenbara. Det var kört.
Jag var kär helt enkelt.
Ingen återvändo.
Det var skrämmande. Men framförallt jävligt underbart.

Skolan började igen. Media/journalistik-klassen sp2f  hade bildats och jag gillade det inte alls. Ville inte gå där. Ville ha tillbaka min gamla klass. Men nånstans under höstens gång så ändrades det där tvärt och allting kändes plötsligt hur bra som helst. Jag kände att jag hörde hemma där, på riktigt.
Under september månad hann jag både med besök i stockholm med Annie för att se Håkan på grönan. Vi två, 17 år har aldrig betytt så mycket som då. Även ett besök i ronneby hann jag med. Det gjorde att saker blev ännu mer självklara och sådär.
Även gotland fick finbesök två gånger under hösten. Det var VÄLDIGT uppskattat må jag säga.

I början av oktober åkte Ninnie till Spanien för att studera spanska där ett år. Det kom väldigt plötsligt och jag ville inte alls släppa iväg henne. Ville inte ha henne 4898423904 mil ifrån mig i ett helt nytt land och inte få träffa henne på alldeles för länge. Samtdigt hade jag aldrig accepterat att hon inte tog chansen, det är sånt som bara händer en gång i livet. (Nu är hon lyckligtvis hemma några veckor över julen och ingen är lyckligare än jag).
I samma veva som Ninnie stack iväg till Spanien flyttade bror till Norge. Alla var verkligen tvungna att vara lite för långt borta precis samtidigt. Sånt som hör hösten till kanske.

Höst blev till vinter. Eller.. kan man ens kalla det vinter? Det blev kallare iallafall, men den omtalade snön såg vi inte mycket av. Det blev som sagt vinter och det blev jul. Om julen har jag inte mycket att säga. Julstämningen var verkligen noll, men det var ganska mysigt ändå. Familjen var samlad och det var tonvis av julmat, spel och Aladdin-choklad. Om fyra dagar är det nyårsafton och ett helt nytt år står för dörren. Jag har lärt mig att man inte ska ha några förväntningar, man blir bara besviken då. Men min magkänsla säger mig att 2008 kommer bli ett bra år.
2008 klingar bra i öronen.
Det kan inte bli annat än bra.

puss och gott nytt år på er.