Stan har feber ikväll

Och ibland är det bara så svårt att släppa taget.
Att inse att det inte går att vrida tillbaka tiden och istället försöka gå vidare.
Att släppa taget om en människa som funnits där i större delen av ens liv är nog det allra svåraste som finns.
Även fast det kanske är bäst så.
Vad gör man med alla skratt, tårar och minnen som vi upplevt när man inte har någon att dela tankarna med?

Jag vet att allt som har en början också har ett slut, jag visste bara inte att vårat var så nära.

Men jag vet att jag klarar det. Jag är starkare nu. Och alla underbara människor runt omkring mig gör det lite lättare.
Men J, jag vill att du ska veta att jag aldrig kommer glömma dig. Kommer aldrig glömma allt vi varit med om. För det finns faktiskt minnen som aldrig suddas ut.

Även fast man ibland helst bara vill glömma allt.