Stan har feber ikväll

Nu får jag faktiskt ta och skärpa mig. Tredje kvällen (natten?) på raken där klockan hunnit passera en bra bit efter tolv innan jag stänger av datorn och kryper ner i sängen. Detta håller inte.

Känns verkligen som precis alla är mer eller mindre deppiga nu. Vet att jag sagt det förrut men jag är fast besluten om att det beror på hösten. Vill så gärna hjälpa allihopa upp igen. Men.. det går inge vidare när man inte ens kan hjälpa sig själv. Eller Dig. Dig som jag själv fått att må dåligt.
Och det är det som gör mest ont.

Det kan ta slut i morgon
eller hålla på för alltid
ibland är det så

Så säg som det är
för den här gången
krävs det mer
innan jag öppnar armarna
förlorar mig
och känslorna faller fritt
på midnattsgatorna
för vem skulle bry sig
om våra hjärtan blev förstörda?
Men allt det här vänder sig
in i mig

Och du är det finaste jag vet
när allt annat här
är falskt och fel
och jag går bara ner mig
för det är så jag säger det
du är det finaste jag vet