För jag kan inte sluta le.
Kanske är det för att vädret är kanon och det är sol hela dagarna och varmt och skönt och bra.
Eller så är det kanske för att den värsta pluggveckan snart är över och allt har troligtvis gått kanon där med filosofiprov och mediainlämningar.
Och visstja, sovmorgon till kvart i 12 i morgon tackar vi inte nej till heller.
Kvällen i morgon ska också bli mys. Grill vid hällarna med det gamla goda terra-gänget, sånt gillar vi.
Men största anledningen till varför jag inte kan sluta le är för att världens bästa Peder kommer hit om en inte alltför lång framtid. Och just nu känns allting lite för bra för att vara sant.
Bara för det regnar det säkert i morgon.
Men vet du? Det gör faktiskt ingenting. För typ ingenting kan få mig att sluta le nu.
Fan vad jag älskar vår och sol.
(och peder också)
men aw!