För jag skakar av alla denna meningslöshet

(jag förstår bara det som är vårt)

Och just nu är jag nog lite för arg/ledsen/besviken/sårad för att skriva något vettigt, så jag tror jag låter bli.
Om en vecka börjar skolan. Jag trodde aldrig att jag skulle säga det här, men jag längtar.
Just nu är jag mest bara tom. Och jag vet inte hur någonting blir framöver.
Det sägs ju att allt brukar bli bra tillslut, så det blir nog det den här gången med. Hoppas vi.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback