Stan har feber ikväll

men jag vet en sak
du och jag kommer inte fungera som vänner.
inte nu iallafall.
det är ännu för tidigt för min del, för mycket känslor i omlopp och för mycket funderingar som cirkulerar runt i mitt huvud.
som du en gång sa
"du och jag är inget kompismaterial"
och du visste nog inte hur rätt du hade.
och det är då fan hur mycket man kan behöva en människa
fast man egentligen vet innerst inne att man klarar sig utan.
jag gjorde det för två år sen, jag ska göra det nu med.  
och jag vet att jag en gång känt att jag hellre har dig som vän än att jag inte har dig alls.
men just nu gör det nog alldels för ont.
för ont att ständigt bli påmind om att du gått vidare med ditt liv.
för ont att bli påmind om hur sjukt jävla mycket jag saknar dig.
och oss.
att jag kanske faktiskt 
iallafall just nu
väljer att inte ha dig alls.