Stan har feber ikväll

Hade finbesök fredag-onsdag och jag kan meddela att det var hur underbart som helst.
Nu är det dock alldeles för ensamt. Och kallt.  
I natt när jag sov hade jag dessutom alldeles för mycket plats.
Att säga att jag saknar dig vore en underdrift. Jag saknar dig så jag inte vet vart jag ska ta vägen.
Sluta vara så långt borta.

Någon annan som gärna skulle få vara några mil och hav närmare är Ninnie. Kom hem med dig! Nunnununu. Det var en evighet sen vi sågs sist och ännu längre tills vi ses igen.
Jag behöver dig här. Nu.

Har med andra ord blivit lite för mycket saknad på en och samma kväll.
Nu ska jag gå ner och joina mamma i tv-soffan.
I morgon blir det inflyttningfest hos Martin, det ska iallafall bli skojs.