Stan har feber ikväll

det är februari och saker och ting flyter på nu.
jag vet att jag sagt det förrut, men det är ju så det är.
jag har tagit tag i skolan på allvar och äntligen går det framåt med bilkörningen (peppar peppar). jag har börjat gå och lägga mig i tid och vakna utvilad och hinner med att göra allt det där som jag aldrig hann förrut.
det känns bra nu, det gör det.
ändå är det något som fattas.
en stor del av mig
som jag tror
försvann
med dig.