Stan har feber ikväll

Klockan är snart halv 4 på morgonen. Men sista natten på det här året ju, så vad gör man inte?
Efter en lång och bra msnkväll så blir det nog ändå sängen nu.

Tack alla för det här året.
Vi ses nästa år!
2008 ska nog trots allt bli lite galnare, underbarare och finare. Det ser vi till.

Natti på er.

Det är något speciellt med att skriva på nätterna. Orden flyter på så mycket bättre och tar liksom aldrig slut. Dessutom känns det som om allting blir så mycket lättare på nätterna. Luften är nog lite lättare att andas då och jag tror faktiskt att man blir aningen ärligare också.

Det knappar in. Snart är 2008 här, jag längtar faktiskt.
Om det är någon år som har alla förutsättningar till att bli ett bra år så är det ju iallfall det. Jag menar, Ronneby, London, Lasse MINST två gånger och Peace and love, bara för att nämna några saker.
Det bådar gott minsann.

Stort
större än jag någonsin trott
(det snurrar i min skalle)
_________________________________________________________________________________

"Vi som höll deras hår när de kräktes.
Vi som aldrig sa hora.
Vi är också de som aldrig blev deras"

Om ni inte läst  "Vi som aldrig sa hora": gör det! Grymt bra alltså.

Nedräkningen har börjat. Nu är det inte många dagar kvar av år 2007 längre. Det är skrämmande som fan, men samtidigt känns det så sjukt bra.

Jullovet rullar på alldeles för fort och snart har vi redan haft en veckas lov. Det är inte klokt vad tiden går fort.
Igår sprang jag på stan med Ninnie och Matilde. Helt underbart att äntligen få umgås med Ninnie igen. Vi har så jävla mycket tid att ta igen.
Dessvärre gjordes det inga större fynd men en vårjacka inköptes iallafall. Även en klänning som jag tror att jag ska ha på mig på nyår hittades. Så helt tomhänt kom jag inte hem.
Ikväll ska jag fika med Helena. Det ska bli riktigt trevligt minsann.

(och just nu är det lite för kallt och jag lyssnar på kent och jag önskar att dududu var här)

2007. Tvåtusensju. Tjugohundrasju. Oj, vilket år! Vart ska jag börja?

Kommer aldrig glömma hur jag tillbringade de första timmarna på det nya året. På en kall toalett nere i hamnen tillsammans med Ninnie i väntan på att få tag i en taxi. I FYRA JÄVLA timmar satt vi där. När jag satt där och skakade av kyla klockan 03:00 natten till den första januari hade jag aldrig ens kunna drömma om att det här året skulle bli så jävla bra. Kanske rentav blev det bästa året hitills? Kanske sånt man säger varje år, men just nu känns det verkligen som just 2007 var ett speciellt år.

Varför kommer jag nästan aldrig ihåg något från just våren? Kanske för att våren i år mest var en enda lång väntan på att sommaren skulle börja. Nånstans där på vägen tappade jag en väldigt betydelsefull vän också. Men nånstans förstod vi nog båda att 9 års vänskap inte är något man bara kan lämna bakom sig. Och fastän det aldrig blir som förrut så betyder det mycket att vi allafall kan träffas ibland och att jag iallafall får vara en pytteliten del av ditt liv.
Sen kom maj, när senvåren var som bäst och blommarna hade slagit ut och det luktade gott och luften blev varmare och varmare och kvällarna finare och finare. Då när vi fortfarande hade hela sommaren framför oss. Då Hällarna blev vårat nya favoritställe och hela skejtarligan tågade in i våra liv. Sammanhållningen i klassen blev allt bättre och bättre. Så jävla ironiskt egentligen, att sammanhållningen var som bäst samma dag som vi slutade innan sommaren för att aldrig gå i samma klass igen. Men det är nog sånt som hör till.

Sommaren började och ingen var nog lyckligare än jag för det. Redan några dagar in på lovet åkte jag till frankrike. Det var verkligen en upplevelse. Men ska jag vara ärlig så hade jag nog hellre åkt till Peace and Love med Felicia och co. (Men i sommar kör vi! Yeah!) När jag kom hem igen var det jobb på Kneppbyn för hela slanten som gällde. Jag fattar inte riktigt att jag hann med så mycket annat, men det gjorde jag ju visst. Det var jobba fram till 18:00, cykla hem och duscha, cykla in till strandpromenaden/hällarna/någon och umgås med folket, cykla hem på småtimmarna för att hinna sova alldeles för några timmar innan jobbet började.
Jag älskade det.
Dessvärre så hanns det inte med allt för många strandbesök. Men de få lediga dagarna som vädret tillät så var det Sandviken eller Tofta som gällde.
Sommaren 2007 var verkligen helt fantastisk. På alla sätt. Jag tror samtidigt att jag aldrig varit så förvirrad som just då. Aldrig förr har så mycket känslor trängts i mig på samma gång. Jag har nog varit ganska naiv och trott lite för mycket. Men det får man göra ibland.
Den 5:e Augusti kom Ronneby till gotland och saker jag ett bra tag försökt förneka och förtränga blev helt plötsligt så uppenbara. Det var kört.
Jag var kär helt enkelt.
Ingen återvändo.
Det var skrämmande. Men framförallt jävligt underbart.

Skolan började igen. Media/journalistik-klassen sp2f  hade bildats och jag gillade det inte alls. Ville inte gå där. Ville ha tillbaka min gamla klass. Men nånstans under höstens gång så ändrades det där tvärt och allting kändes plötsligt hur bra som helst. Jag kände att jag hörde hemma där, på riktigt.
Under september månad hann jag både med besök i stockholm med Annie för att se Håkan på grönan. Vi två, 17 år har aldrig betytt så mycket som då. Även ett besök i ronneby hann jag med. Det gjorde att saker blev ännu mer självklara och sådär.
Även gotland fick finbesök två gånger under hösten. Det var VÄLDIGT uppskattat må jag säga.

I början av oktober åkte Ninnie till Spanien för att studera spanska där ett år. Det kom väldigt plötsligt och jag ville inte alls släppa iväg henne. Ville inte ha henne 4898423904 mil ifrån mig i ett helt nytt land och inte få träffa henne på alldeles för länge. Samtdigt hade jag aldrig accepterat att hon inte tog chansen, det är sånt som bara händer en gång i livet. (Nu är hon lyckligtvis hemma några veckor över julen och ingen är lyckligare än jag).
I samma veva som Ninnie stack iväg till Spanien flyttade bror till Norge. Alla var verkligen tvungna att vara lite för långt borta precis samtidigt. Sånt som hör hösten till kanske.

Höst blev till vinter. Eller.. kan man ens kalla det vinter? Det blev kallare iallafall, men den omtalade snön såg vi inte mycket av. Det blev som sagt vinter och det blev jul. Om julen har jag inte mycket att säga. Julstämningen var verkligen noll, men det var ganska mysigt ändå. Familjen var samlad och det var tonvis av julmat, spel och Aladdin-choklad. Om fyra dagar är det nyårsafton och ett helt nytt år står för dörren. Jag har lärt mig att man inte ska ha några förväntningar, man blir bara besviken då. Men min magkänsla säger mig att 2008 kommer bli ett bra år.
2008 klingar bra i öronen.
Det kan inte bli annat än bra.

puss och gott nytt år på er.

Haft den segaste fredagskvällen på sjuuuuukt länge. Vet inte om det är skönt eller rentav bara skittrist. I det här fallet tror jag faktiskt på det senare altenativet. 
Slappat framför tvn mer eller mindre hela kvällen. Lite choklad bjöd även mamma på (så okejrå, kvällen var väl inte helt misslyckad ändå).
En wasted Gustav ringde även och förgyllde min kväll iallfall för några minuter. Det var bra.

I morgon ska jag försöka inhandla de sista julklapparna tillsammans med Jennie. Efteråt blir det kanske att kolla esteternas musikal med Hanna och kvällen avslutas troligen med partaj. Det ska bli nice.

som inga sorger fanns
naturens lagar i balans
som om vi alltid var tillsammans

men som om världen sa ifrån
som glada dar drar korta strån
jag blir väl kvar här i stan vid stångån

vi levde ut en kort sekund
så långt från tankarna av avund
i samma tankar en gång tilll
på vad vi gjort å vad vi vill
som om lyckan var en fjäril

vi skaffar håv att fånga i
fast den trivs bäst när den är fri
finns ingen bur som den trivs bra i

men som att be för ingenting
och som att knäppa utan händer
vi liksom väntar på en vårdag i november
som om tankarna stod still,
kan inte säga vad man vill
så man går tyst omkring å drömmer
en vidrig tystnad feg å snål
blir dialog av alkohol
man vågar säga allt man glömmer

men som om tiga vore guld
och som om ölen tog nån slags oskuld

en spegelbild  i en vattenpöl visar upp en bakful knöl
som håller käft tills han får starköl

som om problemet blev en vän
så kysste vi varann igen
och föll som små popidoler ner i sängen

men som att be för ingenting
och som att gripa utan händer
vi liksom väntar på en vårdag i november

kanske blir det som vi vill
att vi kan träffas i april
och vi får åter se vår fjäril

då kan vi skippa undanflykter
för en fjäril flyger nykter

Om två veckor har vi äntligen fått jullov. Hur underbart är inte det egentligen på en skala?
Typ en miljon.
Minst.

Äsch, idag orkar jag verkligen inte ha någon fantasi. Iallfall inte just nu.

Och jag undrar varför tiden dödar och jag undrar vart jag ska ikväll
Så ta mig iväg till ensamheten
Iväg till hemligheten
och iväg till evigheten
Så långt, så långt från verkligheten

Okej,
klockan är över halv 3 och jag borde verkligen sova snart.
Fattar egentligen inte varför jag sitter kvar här.
Typ inte en jävel som är inloggad på msn och allt annat har kollats ungefär tusen gånger.
Nej, sova var det ja.
Snart iallafall.

Jag vet, jag är verkligen sämst på det där med att uppdatera bloggar.
Jag vet jag vet jag vet.
Men någon måste ju vara det också.

Det är den 8 december och regnet står som spön i backen utanför. Ska det verkligen vara så? När slutade det snöa i december egentligen?
Julstämningen är verkligen inte på topp och som vanligt är det alldeles för mycket tankar och funderingar som trängs i hjärnan. Även fast jag nog helst inte vill (bordebordeborde) erkänna det för mig själv så önskar jag nog att jag var någon helt annanstans just nu.

Felicia ringde förrut ikväll ifrån Lasse i Linköping. Jag fick höra hela Tidvis och det är nog få samtal som gjort mig så jävla glad som just det. Tack Felicia, du är bäst.

Även upplyftande sms från min störda vän Hanna gjorde min kväll:
"Jag såg just världens fulaste nyhetsinslag! Det var ett par på ett ålderdomshem som vaknat av att de blivit bitna av en råtta. De rapporterade att råttan hittades och är nu död. Fan jag dör!!!!"

Bra att hon har bra humor iaf, haha!
Hon må vara hur störd som helst, men hon kommer alltid att vara number one. Alltidalltid.