Tidvis.

Gå vidare var det ja.
Men hur jävla lätt är det när verkligen precis ALLT påminner om dig? Varenda låt, varenda ord och varenda vrå i mitt hus.
Kuddarna i min säng luktar alldeles för mycket dudududu och jag tror att jag blir alldeles galen snart.
Är det verkligen meningen att det ska vara såhär? Är det här verkligen rätt?
Om det nu är det, varför känns det så sjukt jävla fel?

image17

Vi är förlorare, vi två.

Just nu vet jag inte riktigt vart jag ska ta vägen. Alldeles för mycket känslor som bara vill ut. Vet varken ut eller in och har ingen som helst aning om vad jag egentligen vill. Nej, tacka gudarna för att Håkan sätter ord på mina känslor som ingen annan.
Klockrent.

Känns som om alla är lite för långtlångtlångt borta nu. Det är ensamt på något sätt. Och inte på det där mysiga sättet som det kan vara ibland. Det är bara tomt.
Ninine den jäveln befinner sig i Spanien. Just nu hade jag kunnat döda för en timmes fika med den tjejen. Du fattar inte hur jävla saknad du är.

Som tur är finns Hanna där.
"Hanna, allt är åt helvete"
"Kom hit meddi! Ta med godis så kan vi tröstäta"

Du fattar verkligen inte hur jävla bra du är. Bäst. Alltid varit, kommer alltid att vara. Det finns verkligen ingen annan som känner mig så bra som du.

Nej, nu ska jag för en gångs skull försöka gå och lägga mig tidigt. Första gången på fyra nätter som jag sover ensam.
Det känns tomt.

Ingenting.

Okejrå. Nu ger jag det här ett nytt försök. Med bloggen alltså. Jag vet att det har gått en hel jävla evighet sen jag skrev sist men jag har bara inte känt behovet av att behöva skriva. Men ikväll kom jag på mig själv med att sakna bloggen. Kanske är det hösten som gör sig påmind?
Well, jag ger det ett nytt försök. Jag kan nästan garantera att det kommer bli allt för kasst med uppdateringarna, men wtf, det får bli som det blir.

Hösten är som sagt här och av någon underlig anledning så känns det typ.. bra? Har alltid haft något emot hösten men någonting säger mig att just denhär hösten kommer bli något alldeles speciellt.
Mörker och kyla skrämmer mig inte längre.