Stan har feber ikväll

Just nu vet jag inte riktigt vart jag ska ta vägen. Alldeles för mycket känslor som bara vill ut. Vet varken ut eller in och har ingen som helst aning om vad jag egentligen vill. Nej, tacka gudarna för att Håkan sätter ord på mina känslor som ingen annan.
Klockrent.

Känns som om alla är lite för långtlångtlångt borta nu. Det är ensamt på något sätt. Och inte på det där mysiga sättet som det kan vara ibland. Det är bara tomt.
Ninine den jäveln befinner sig i Spanien. Just nu hade jag kunnat döda för en timmes fika med den tjejen. Du fattar inte hur jävla saknad du är.

Som tur är finns Hanna där.
"Hanna, allt är åt helvete"
"Kom hit meddi! Ta med godis så kan vi tröstäta"

Du fattar verkligen inte hur jävla bra du är. Bäst. Alltid varit, kommer alltid att vara. Det finns verkligen ingen annan som känner mig så bra som du.

Nej, nu ska jag för en gångs skull försöka gå och lägga mig tidigt. Första gången på fyra nätter som jag sover ensam.
Det känns tomt.