Stan har feber ikväll

Igår vankades det åter igen treafest. Temat för kvällen var reflex/glow in the dark. Say what tänkte vi och smyckade ut oss i alla lysande och glimmande saker vi kunde hitta.
Innan det blev dags för o'learys och hamnplan tittade Jennie och Ninnie förbi mig. Vi fixade iordning oss och pratade om allt och ingenting. Det var fint.
Och ja, det blev en bra kväll. Ingen wow!-känsla från mitt håll, men det kan det inte alltid bli. Jag får nog helt enkelt sluta att ha för höga förhoppnngar om allting. Men jag hade kul, det hade jag. Speciellt när gamla dansbandsklassiker spelades och alla dansade bugg som galningar. Det är så det ska va.
Runt halv tre någon gång vinglade jag och Ninnie hem till mig där vi efter lite summering av kvällen och annat prat slockande och fick sova i tre underbara timmar.

Igår innan festligheterna hade jag även världens bästa prat med min käre far.
VI kom fram till att jag ärvt mer av mamma än hennes bruna ögon. Vissa saker som kanske är mindre bra.
Men, det är något jag måste jobba på. Jag vet inte om jag klarar det själv, men det kommer att lösa sig.
Pappa förstår, och det känns skönt.
Och nu låter det här helt kryptiskt och det är nog ingen utom jag  som förstår någonting av den här texten. Men det är nog just det som är meningen.
Jag behöver bara skriva av mig allt. 

Ikväll ska jag ta det lugnt och äta pizza.

Puss.