Stan har feber ikväll

Fredagskvällen blev en väldigt fin kväll tillsammans med fint prat, fina människor och kanske lite för mycket känslor.
Ni är bäst (och Ni vet vilka ni är.) Tack för alla kramar, stöttande axlar och fina ord. Utan er hade det inte funkat. För det är nog så, att just nu behöver jag någon som torkar mina tårar och som säger att allt kommer ordna sig. Någon som säger åt mig precis vad jag ska göra när jag inte vet det själv.
Och jag vet såklart att det är som alla säger, att det går över. Att det bara måste få ta sin tid.
Det där med tålamod har aldrig varit min grej.